Mina tankar om hållbar mat

Efter sommarens torka, mina egna små odlingsförsök och insikten om att jag måste få/ta mig tid att laga och experimentera i köket för det ger mig så mycket på många plan, så har jag ännu mer än tidigare funderat på hållbar mat – vad är det egentligen för mig? 

När mitt avsomnade miljöintresse från uppväxten fick ett brutalt uppvaknande för några år sedan så var  det klimatet och våra utsläpp av växthusgaser som jag koncentrerade mig på att banta ner i min livsstil. Det kändes helt enkelt mest brännande för mig. Inte är frågan mindre brännande idag men mitt fokus har breddats i takt med att mitt medvetande växt om hur klimatpåverkande olika delar i mitt liv är och med att jag klimatbantat väldigt mycket. Den resan förde automatiskt med sig kunskap om vad jag ser som roten till alla problem vi ser med miljö och klimat, dvs i korthet att vi människor tycker oss vara on top of the world och kan använda jorden och dess resurser lite hur vi vill – bara för att vi kan. Istället för att se att vi bara är EN del av hela den här magiska fantastiska världen och där vi egentligen inte har mer rätt att finnas och vara  här än snytbaggen, korallreven, sjukt irriterande myggor eller Ångermanälven. 

Men hur kommer maten in i det här då? Jag lyssnade i förra veckan på ett seminarium om Mat, klimat och hälsa., arrangerat av KF Stockholm.  Där talade bland annat Johan Rockström och han sa det så bra, att maten är det som skär över i princip alla de planetära gränserna som vi måste hålla oss inom. Och så är det verkligen. Det finns enorma problem med det storskaliga, massproducerande, jordutarmande sätt att fixa mat vi till stor del håller på med idag – förlorad biologisk mångfald, skogsskövling, övergödning, förlust av kväve och fosfor etc. Kan vi hitta andra sätt att producera mat och nära oss själva så är chanserna väsentligt större att vi kan lösa de här problemen.

Jag tänker så här;

• vi behöver HÖJA medvetenheten om hur mat produceras – både de dåliga exemplen som ger de problem nämnda ovan, men minst lika viktigt är att se de GODA exemplen som också finns –  så att vi börjar värdera BRA mat högre.  Jag skulle vilja ordinera alla att odla någonting från frö till färdig-morot/gurka/vad man nu vill odla. Tiden och omsorgen man kan behöva lägga ner borde göra alla väldigt ödmjuk inför det som krävts för att moroten nu kan ligga på tallriken och att det är inget man bara glufsar i sig hälften och sen slänger resten. Respekt åt både moroten och den som odlat den anbefalles! Om man har möjlighet att dessutom besöka en lantgård där man månar om djur och natur och lyssna till det jobb som lagts ned för att både de och vi ska ha mat på tallriken så vore det väldigt värdefullt.
• det är bra att få kunskap om hur klimatbelastande olika livsmedel är, att t.ex nötkött orsakar mer än 10 gånger så höga utsläpp av växthusgaser som t.ex kyckling eller 90 gånger högre än linser, och att försöka fördela sin kost så att det ryms på en “One planet plate” (WWFs definition av  vad vi kan äta så att det ryms inom planetens gränser). 
• vi behöver nyansera bilden av kossorna som klimatbovar enkom. Skulle vi istället för det konventionella jordbruket istället satsa på ekologiskt kretsloppsjordbruk så behövs en viss del betande idisslande kossor. De kan beta på marker som inte kan användas för odling och det foder som behöver odlas (vall) är sådant som binder kol och bygger upp jorden.   Vi kan alltså fortsätta äta nötkött men välja svenskt, helst ekologiskt naturbeteskött och göra det till den lyxprodukt det är (kombinerat med One planet plate så man lär sig äta lagom mycket). Betande djur är också viktigt för att hålla betesmarkerna öppna vilket i sin tur gynnar den biologiska mångfalden.
• en viktig del i  en hållbar kost, anser jag, är att försöka äta efter säsong och så närproducerat det går. Det betyder att vi kanske inte kan eller bör äta färska jordgubbar året runt, dricka mandelmjölk från USA eller mängder av chilensk avokado fastän det är så GRYMT gott och nyttigt. Vi behöver lära oss om våra egna superfoods (varför plockar inte fler människor bär?! en stor gåta för mig…) och inspireras av “stjärnkockar” som lagar fantastisk mat av typ mossa och granskott och andra råvaror man knappt visste gick att äta. Det finns t.ex mängder av vilda växter som är ätliga men som väldigt få känner till (mig själv inkluderat). Att äta närproducerat är f.ö  inte nåt nationalistiskt trams om att svenskt absolut är bäst, för mig handlar det om att vi behöver bli mer resilienta om (när!) krisen kommer, dvs om matimporten skulle strypas ska vi inte stå utan mat och helt ovetande om hur vi kan skaffa oss den själva.
• som en förlängning av att äta närproducerat så är en hållbar kost inte densamma för någon boendes i nordligaste Norrland som  den som bor på Österlen. När odlingsåret är väsentligt kortare och det är färre grödor som funkar att odla så säger det sig självt att tallriken förmodligen kommer se olika ut och ändå vara hållbar.((Jag har en projektdröm om att utforska just det här – att under ett år strikt äta säsongsanpassat, närproducerat (inom en viss radie), helst ekologiskt och sen dokumentera allt. Skulle vilja ha med fyra regioner från norr till söder och sen jämföra – vilka utmaningar finns? Vad funkar i söder men inte i norr? Hur funkar det om man har matallergier? Hur mår man? Etc etc…. Idén är lite för kul för att jag ska kunna släppa den, får se framöver vad som händer med den 🙂 )
• i den bästa av världar är all mat hållbar – god, näringsrik, snäll mot kroppen och planeten. Det ska inte behöva vara ett aktivt val för mig som innebär timmar av läsande på innan jag ens stoppat nåt i munnen, eller att det upplevs så komplicerat att matglädjen försvinner och jag hellre stoppar handen i ostkrokspåsen. Hur når vi dit?

Vad är hållbar mat för dig? 

PS: Här kan du läsa lite mer om ekologiskt kretsloppsjordbruk DS