I en rapport från Försäkringskassan med rubriken “Sjukskrivning för reaktioner på svår stress ökar mest” kan man bland annat läsa följande korta fakta:
Mellan 2010 och 2015 ökade antalet startade sjukfall i psykiatriska diagnoser med 57 000 eller 59 procent och är sedan 2014 den vanligaste diagnosen • Kvinnor står för 73 procent av ökningen • Anpassningsstörningar och stressreaktioner står för 66 procent av ökningen • Sjukfall i psykiatriska diagnoser är vanligare i yngre medelåldern men ökar i alla åldrar
Jag är själv en del av ökningstalen. Skälen bakom en sjukskrivning för psykisk ohälsa som det handlar om är förmodligen lika många som antalet människor som drabbas. Eller fler då det sällan är bara en orsak till varför man blir sjuk. Men frågan infinner sig ändå: HUR har det kunnat bli så här…? Vi bor i ett land som för många framstår som paradiset, skonade från krig, svält och naturkatastrofer, en vacker natur, frihet att göra och säga vad man vill, en hyfsat fungerande välfärd etc ändå är det så många som inte mår bra. Ofta är det nog en kombination av yttre krav och förväntningar – på jobbet, från ens närmaste omgivning och samhället i stort – och krav man ställer på sig själv – att alltid prestera och vara duktig på alla plan – jobb, familj, fritid. Personligen tror jag att vi har kommit för långt ifrån det som verkligen betyder något och är viktigt för oss själva, det som på allvar gör oss tillfredsställda och harmoniska- på lång sikt och inte bara för stunden. Det är SVÅRT, att i detta ständiga brus av information och intryck som vi lever i, lära sig lyssna ordentligt till vad ens inre behov verkligen är. För min egen del har jag aktivt fått söka sätt att lära mig det här, t.ex har kurser inom personlig utveckling samt yoga och meditation varit till stor hjälp för mig. Inte för att jag nu har alla svaren till vad som ger mig ett hållbart liv men jag är mycket närmare det än innan jag började fundera på det. Jag har landat i att följande parametrar är viktiga för att mitt liv ska kännas hållbart:
- Vara nära min familj och spendera mycket tid med dem
- Ha en livsstil som påverkar miljön så lite som möjligt
- Bidra till att göra världen till en bättre plats att leva på
- Leva nära naturen
- Odla den kreativa sidan hos mig själv
- Ha ett lugnare tempo och inte stressa
- Regelbunden yoga och/eller meditation
Det här betyder för mig att allt som går emot ovan är något som jag måste välja bort för att långsiktigt få ett hållbart liv. Och den delen, dvs själva agerandet, är i många fall mycket svårare än att komma fram till vad som är viktigt. Jag funderar dagligen på det här. Något som jag ofta kommer tillbaka till när jag funderar på lösningar är att ifrågasätta alla saker jag gör av vana, t.ex: Behöver jag verkligen det här? Måste jag göra detta? Kan jag göra på ett annat sätt? För vem gör jag det här? Att utmana mig själv så har har både frigjort tid och sparat pengar på olika sätt. Vår senaste förändring är att vi sålde vår bil och skaffade en lådcykel istället. Ett test för att utmana vår bekvämlighet och samtidigt spara både miljö och pengar. Jag kom också fram till att jag ville gå en utbildning (kommer återkomma till den i ett annat inlägg) som går på halvtid och har då försökt ordna så att det ska funka både tidsmässigt och ekonomiskt. Sen är det ju vissa saker som är mycket svårare att genomföra för att det skulle innebära ett uppbrott från plats och jobb. Jag tror t.ex att hela vår familj skulle må ännu bättre om vi bodde på en gård på landet med en helt annan livsstil. Det är såklart möjligt men inget man bara genomför sådär, det kräver en hel del planering och 100% övertygelse om att det är det rätta. Att undvika stress och leva ett lugnare tempo i en storstad och med småbarn känns som det svåraste av allt just nu och där jag inte har någon annan taktik just nu än att ANDAS… Jag tror i alla fall att om vi försöker lyssna mer inåt och ta reda på vad som på allvar känns viktigt och roligt för en själv och agera på det så kommer både vi själva och vår omvärld att må lite bättre.
Hur ser ditt hållbara liv ut? Kommentera gärna!
2 Comments
Hej Monika! Vad kul att läsa din blogg! Jag är hemma just nu, sjukskriven och lite omtumlad efter en svår förlossning av dotter nr 4. När det är tyst om dagarna och lilla Judit sover ägnar jag mycket tanke åt hur jag/vi ska leva hållbart och hur livet i fyrabarnsfamiljen ska bli. Jag tror på att försöka bygga upp en genomtänk strategi för vardagen och livet. Men ännu viktigare är att också inte försöka allt för mycket, låt det vara good enough och kör lite på magkänsla. Precis som du skriver, lyssna inåt på vad som är viktigt. Vi måste alla ta hand om oss. Särskilt vi tjejer!
Hoppas att du och dina tjejer mår bra! Rut hälsar till sin sångkompis Isolde.
Kram!
Hej Karin! Grattis till fjärde underverket, så fantastiskt! Hade fått det skvallrat för mig för ett tag sen också : ) Jag hoppas verkligen att du får och kan återhämta dig ordentligt, och att ni kanske kan ta hjälp i vardagen med hämta/lämna etc? Det kan verkligen känns övermäktigt att rodda både familj, hem, jobb, aktiviteter och allt vad det är och så ska man helst hinna med sig själv också…Jag tror själv väldigt mycket på att skala ned och bort och ifrågasätta allt man tycker sig ha behov av (tänker främst på sånt som tar tid och pengar i anspråk). För mig känns det lite som en av nycklarna till att få ett hållbart liv, både för mig och min familj och för miljön/planeten. Ta hand om dig!! Isolde sjunger sin favoritsång “Pippi Långstrump” till Rut : )
Kram!